Vårt bröllop – Fotograferingen och porträtten

När vi gifte oss så valde vi att fotas innan vigseln av den enkla anledningen att när vi väl har alla våra gäster på plats, då vill vi umgås med dem. Inte försvinna iväg för att fotas själva. Så för att vi helt enkelt ville ha så mycket tid som möjligt med våra gäster så fotades vi innan vigseln.

Alltså den här delen av dagen var SÅ rolig. För det första var det såå kul att stå FRAMFÖR kameran istället för bakom och det var kul att göra det ihop med Hugo. Vet inte hur många gånger som vi båda “herregud vad är det som händer, gör vi ens det här?” haha.

För det andra så är Linn (vår fotograf) så OTROLIGT duktig. Hon gjorde hela stunden avslappnad och rolig och det kändes knappt som vi fotades. Precis så som jag också vill att mina par ska få känna. Både jag och Hugo var alldeles studsiga, taggade och pepp så hon fick snarare be oss att sluta prata och stå still än tvärtom, haha.

Och hjälpte oss att svalka oss för det var närmare 30 grader varmt och strålande sol den här dagen. Herregud vad vi svettades, haha.

Vi var i en jättefin skog som jag spanat in och sprang omkring i lingonris, blåbärsris och på grusvägar. Hugo hade tusen knasiga ideér han ville göra så vi körde lite kompromissen “en för honom och en för mig” bland bilderna. För det är våra bilder, inte bara mina, så såklart skulle bådas ideér få vara med. Till en viss gräns dock, för Hugo har inget stopp , haha.

Jag hade både lingon- och blåbärsfläckar på klänningen efter fotograferingen (som var precis innan vigseln) men det gjorde INGENTING. För oj vad vi hade roligt. Jag köpte inte en klänning för att gå omkring och akta mig hela dagen. Jag är så himla nöjd att jag släppte alla sånna tankar och bara levde, om så i både lingon och blåbärsris.

Min klänning var liiiiite tight i ryggen så för att kunna hoppa upp på Hugos rygg och sitta på hans axlar så fick vi knäppa upp den i dragkedjan, men det gjorde ingenting, mer luft för mig bara som var så himla varm!

Jag försökte verkligen att bara njuta av att vara där med Hugo, få pussa och krama på honom och inte lägga mig i fotandet. Det var nog Hugo som var mer ivrig med saker han ville göra än vad jag var. Jag la mig säkert i mer än vad jag kommer ihåg (förlåt Linn, haha.)


Mer på bloggen:


Jag är Jennifer Nilsson, en par- och bröllopsfotograf som fokuserar på äkta känslor och gapskratt. Jag är en Astrid Lindgren älskare, en kaffetokig och sprudlande själ som helst skrattar mig igenom livets alla dagar. En sneakers before heals kind of girl, en hemmakvällstjej och en fotograf som tror på att känslan är viktigare än den ”perfekta posen”.